Galenskap eller ambitiöst?

Det var i samband av ett sammanhang för några månader sedan som jag och ett antal personer varav de flesta jag inte kände särskilt väl kom att börja prata om att jag studerar på Högskolan samtidigt som jag jobbar. Till min förvåning så var det en person som reagerade ganska negativt. Personen i fråga kunde inte förstå varför jag skulle lägga tid på att studera när jag ändå hade ett bra jobb och att det var något som hon aldrig skulle göra, att det rent utsagt var ren galenskap att ägna min tid åt detta. Ärligt talat så förundras jag över hur dagens samhälle fungerar, gör man bort sig i ett TV program, förolämpar varandra eller förnedrar andra människor offentligt så verkar man hyllas till skyarna. Att man väljer att studera så anses det av vissa vara galenskap, märkligt.

Misstolka mig inte nu, det är ingen dans på rosor att studera, jobba och ha familj samtidig. Jag har verkligen fått planera min tid in i minsta detalj emellanåt och jag har varit gråtfärdig vid något tillfälle men jag har absolut inte gett upp när det har känts motigt och det är det viktigaste av allt. Jag har gett mig *** på att jag skall klara detta.Tycker att jag har lyckats bra och jag tycker av hela mitt hjärta att det är oerhört intressant att studera, jag har haft stor nytta av det både i arbetslivet och privat. Jag har aldrig klankat på den som inte har valt att studera vidare och kommer aldrig att göra det. Jag förväntar mig därför att det inte skall klankas på mig.

Tack till min familj och mina vänner för att ni stöttar mig och uppmuntrar mig att fortsätta plugga!

-Love you all!-